Historiskt avtal ställer krav på HR

Denna vecka vill jag gärna kommentera den historiska uppgörelsen mellan Teknikarbetsgivarna och IF metall. Personligen välkomnar jag kreativa och handlingskraftiga beslut. Det må vara ett centralt avtal som för många upplevs orättvist men vid närmare eftertanke är det precis den här kreativiteten vid en krissituation som jag beundrar och ibland saknat.

Centrala avtal är verkligen ”den svenska modellen”, men långvariga avtal tar inte hänsyn till ändrade marknadsförutsättningar. Det må vara en bra modell i högkonjunktur och ge stabilitet när allt går som man önskar men är precis lika oflexibelt när förutsättningarna snabbt ändras.
Det är nu HR återigen kommer att spela en betydande roll för att det ska lyckas. HR måste vara en del av ledningen men också lyhörd för arbetstagarnas situation. HR måste mer än någonsin vara insatt i företagets situation, marknadsförutsättningar och hur konkurrenterna agerar.

Tack vare ett centralt avtal kommer de lokala förhandlingarna att kunna avslutas med två vinnare. Det här kan innebära att kostnadstrycket minskar något i företagen och det öppnar upp möjligheten för företagen att snabbt agera offensivt när marknadsförutsättningarna förbättras. Det handlar också om att lokalt på varje företag sätta sig ner och träffa överenskommelser för att säkerställa verksamheten och så långt det är möjligt undvika uppsägningar. Det är precis vad HR nu kan bli en del av!

Human Resources måste alltid vara en integrerad del av (affärs-)verksamheten. HR:s strategi ska till stora delar bygga på affärsenheternas strategi och behov. Det skapar ryggraden i HR:s egen verksamhet och strategi. Utan en egen strategi som bygger på affärsstrategin blir HR en isolerad företeelse i företaget som sysslar med administration på begäran av cheferna. HR blir då mera ”offer för omständigheterna” än en given affärspartner med egen vilja.
Vad sysslar ni egentligen med på HR, frågar sig en del medarbetare?
Det unika med oss på HR svarar jag, är att vi ser två tydliga dimensioner i begreppet HR. H står för Human och handlar om att se den anställde som en människa med olika känslor och behov, R står för Resource och speglar oftast människan som en resurs och ekonomisk faktor i resultat- och balansräkningen.

Kunskap och skicklighet krävs för att motivera och stimulera medarbetarna, så att de presterar bra. För att nå framgångar och lönsamhet måste vi därför ta hänsyn till att varje människa och varje situation är unik – och därför oftast kräver en unik lösning.

Det här ställer stora krav på ledarskapet. En chef utan denna kunskap ska inte leda andra människor anser jag. För nya chefer med vissa brister i sina kunskaper, handlar det om treutamningar; det ena är att lära sig grundkunskapen om människor, det andra är att träna upp sina färdigheter och det tredje är att ha förståelse för hur detta driver affärerna i positiv riktning. HR har en viktig roll att utvärdera ledarskapet på alla nivåer i företaget och agera kraftfullt där det finns brister, men också att berömma och lyfta fram föredömen.

Jag ser HR:s främsta uppgift och värdeskapande bidrag till ledning/chefer/medarbetare att alltid balansera de två dimensionerna H och R – på kort och lång sikt för att uppnå en uthållig lönsamhet för företaget samt stimulerande karriärer och roliga jobb för oss chefer och medarbetare.

HR har alltid starkt fokus på att attrahera och rekrytera blivande medarbetare till sitt företag, skapa förutsättningar till karriär och utveckla den individuella förmågan på varje chef och medarbetare. HR bidrar även till att företaget blir ännu mer attraktivt och hälsosam som arbetsgivare och en god aktör i samhället.   Det är så HR adderar värde till affärerna!