Socialt var namnet
Just nu överöses vi av det sociala – i alla dess former. På längden och på tvären. Det är sociala medier, sociala nätverk, socialt ledarskap, socialt lärande, socialt kapital, social kompetens och så vidare. Tåget har gått och alla är på. De sociala medierna ställer allt på sin ända har vi fått lära oss. De revolutionerar sättet på vilket organisationer måste drivas för att fungera. De revolutionerar också förutsättningarna för ledarskapet, för kommunikationen med omvärlden och för våra vardagsliv.
Vi på Insightlab har också tagit till oss det nya och bevakar entusiastiskt utvecklingen och rapporterar till våra kunder. Naturligtvis finns det oerhört mycket spännande och viktigt i det som sker. Var och en av oss har numera helt andra förutsättningar att göra vår röst hörd. Våra idéer kan snabbt spridas till omvärlden. Arbetsgivare, politiker, skolor och konsumentföretag måste numera på ett helt annat sätt vara lyhörda för synpunkter och kritik från medarbetare, väljare, elever/föräldrar och kunder. Nya ”sociala” samarbetsverktyg gör det också möjligt att utveckla verksamheter snabbare, mer kundanpassat och på mycket bredare front än tidigare.
Men, samtidigt ringer det en liten varningsklocka – åtminstone i mina öron. Finns det möjligtvis några baksidor och risker finns med denna utveckling?
En risk är naturligtvis att vi generellt går mot mer kortsiktiga och populistiska lösningar. Vilka politiker vågar och vill exempelvis fatta tuffa klimatbeslut vars vardagliga konsekvenser inte gillas av väljarna? Politiker lyssnar numera av vad allmänheten tycker innan de bestämmer sig för vad de själva ska ha för åsikt. Företagsledare kan komma att bli mer av sociala ”charmörer” som är duktiga retoriker, men som inte alltid har förmåga att driva verksamheten i rätt riktning. Jim Collins studier av långsiktigt framgångsrika företag (presenterade i boken Good to Great) visade bland annat att det var anonyma ”slitvargar” som ledde dessa företag, snarare än utåtriktade ”estradörer”.
På de sociala medierna verkar det vidare vara kvantitet som gäller än så länge – den som har flest ”vänner” vinner. Det kan i sämsta fall leda till att det ”sociala” blir samma som ”ytligt och flyktigt”. Det finns även en baksida i att många numera anonymt kan sprida desinformation och ”hatkampanjer” mot individer och organisationer som man av olika anledningar ogillar. Det kan naturligtvis leda till en rädsla för att axla ansvarsfulla eller offentliga roller. Då har den nya ”sociala” öppenheten slagit tillbaka i forma av ökad rädsla för att hamna i skottgluggen för andras missnöje.
Men, nog med varningsflagg nu. Jag tycker att det i grunden är en mycket positiv utveckling men tror samtidigt att om vi ska kunna dra fördel och utnyttja kraften i den ”sociala eran” är en ökad medvetenhet om baksidorna nödvändig.
Thomas Nyberg
Redaktionsansvarig
InsightLab AB