ARBETSRÄTT- NYHETER 14-2011
Nyhetsbreven ges ut i samarbete mellan jur. kand. Claes Nordlöf och advokat Stefan Flemström vid ADVANCE ADVOKATBYRÅ. Nyhetsbreven tar upp arbetsrättsliga frågor som aktualiseras i färska domar från AD men också annan arbetsrätt som vi tror kan vara av intresse för läsarna.
Överenskommelse om anställningens upphörande
En arbetstagare får inte skiljas från sin anställning om det inte är sakligt motiverat. Enligt 7 § LAS skall en uppsägning från arbetsgivarens sida vara sakligt grundad. Vid oenighet om saklig grund föreligger, kan frågan underkastas rättslig prövning.
Detta utesluter inte uppgörelser mellan arbetsgivaren och arbetstagaren om anställningens upphörande. En sådan överenskommelse är rättsligt bindande.
Däremot kan en sådan överenskommelse liksom andra rättshandlingar vara behäftad med ogiltighet enligt 3 kap. avtalslagen. En arbetstagare kan t ex ha blivit ”svikligen förledd” att ingå en överenskommelse eller så kan det strida mot tro och heder att åberopa en överenskommelse. En överenskommelse eller ett villkor i denna kan också jämkas eller i sin helhet lämnas utan avseende om villkoret är oskäligt.
Arbetsdomstolen har i sin praxis uttalat att ”om arbetstagarens åtgärd att godta en överenskommelse om att anställningen skall upphöra föranletts av arbetsgivaren och denne har uppträtt på ett sätt som måste anses stå i strid med god sed på arbetsmarknaden eller eljest är att bedöma som otillbörligt är överenskommelsen inte bindande för arbetstagaren”. Gemensamt för denna regel och avtalslagens ogiltighetsregler är enligt AD att överenskommelsen skall har ingåtts genom ”ett beteende som inte är godtagbart”.
I en nyligen meddelad dom AD 2011 nr 92 ogiltigförklarade AD ett avtal mellan en arbetstagare och en arbetsgivare om att arbetstagarens anställning mot viss ersättning skulle upphöra.
AD fann att arbetsgivaren gjort uttalanden om att det förelåg arbetsbrist och att dessa uttalanden hade avgörande betydelse för arbetstagaren när hon ingick överenskommelsen. Uttalandena var enligt AD oriktiga. AD kom till slutsatsen att arbetsgivaren ”gjorde dessa oriktiga uttalanden i syfte att förmå henne att acceptera överenskommelsen. Hon blev med andra ord svikligen förledd att ingå denna”.
AD 2011 nr 92 finns att läsa på Arbetsdomstolens hemsida: www.arbetsdomstolen.se
Kommentar: Det är arbetstagaren som har bevisbördan för de omständigheter som han eller hon åberopar som grund för att en överenskommelse om anställningens upphörande skall ogiltigförklaras. Domstolen gör därefter en värdering av de bevisade omständigheterna. AD kom i det nu refererade fallet fram till att med stöd av bestämmelsen i avtalslagen om svikligt förledande ogiltigförklara överenskommelsen. Arbetstagaren hade således lyckas bevisa vad hon påstod.
I domen diskuteras även vad som gäller om bevisning vid s.k. fingerad arbetsbrist, dvs. då arbetstagaren påstår att en uppsägning som görs på grund av arbetsbrist i själva verket har gjorts av skäl som hänför sig till arbetstagarens person.
AD bekräftar sina uttalanden i tidigare domar att en uppsägning som gjorts i en reell arbetsbristsituation är sakligt grundad även ”om arbetsgivaren ansett uppsägningen lämplig också på grund av omständigheter som är hänförliga till arbetstagaren personligen men som inte skulle utgöra saklig grund för uppsägning av personliga skäl. Om arbetsbrist faktiskt föreligger, saknar sådana ytterligare överväganden från arbetsgivarens sida rättsligt intresse”.