Kristina arbetar som bussförare i ett privat företag som anordnar teaterresor från mindre städer till Stockholm på veckosluten. Hon har under flera år påpekat att hon inte är nöjd med sin arbetsmiljö eftersom hon under de långa resorna inte har någon möjlighet att gå på toaletten. Bussresenärerna kan gå på bussens toalett under resans gång, men Kristinas schema är så snålt tilltaget att hon inte hinner stanna till för att gå på toaletten. Efter att inte ha fått gehör för sina behov så ringde Kristina till lokaltidningen och bad dem skriva en artikel om chaufförernas arbetssituation. Hon intervjuades i artikeln och förklarade att arbetsledningen ignorerat hennes behov. ”Företaget är inte seriöst eftersom de inte klarar av att se till att deras anställda får möjlighet att utföra ett av det mest grundläggande mänskliga behoven!” citerades hon i artikeln.
Dagen efter att tidningen kommit ut blev Kristina kallad till sin chef som sa att företaget övervägde att säga upp Kristinas anställning på grund av personliga skäl. Chefen påstod att artikeln som Kristina medverkat till orsakat skada för företaget, och att de inte ansåg att hon var lojal med företaget längre.
Kristina var tvungen att sätta sig och samla sig efter samtalet. Hon hade ju bara utnyttjat sin yttrandefrihet som hon har enligt grundlagen! Det kan väl ändå inte vara tillåtet att säga upp någon på grund av det?
Jo. Det kan det vara.
Yttrandefriheten
Varje person i Sverige är garanterad en rätt att yttra sig offentligt om vad det än må vara. Det finns förvisso begränsningar av vad man får säga offentligt på så sätt att är det till skada för någon annan, kan det utgöra förtal eller hets mot folkgrupp, och då kan man straffas för uttalandet. Men i princip får man yttra sig om vad man vill i till exempel tidningar, radio och TV.
Denna frihet gäller dock endast mellan staten och varje enskild person i Sverige.
Är man anställd i privat sektor har man ingen skyddad yttrandefrihet avseende sin arbetsgivare och förhållandena på arbetsplatsen. Skyddet för yttrandefriheten i grundlagen gäller bara mot staten, det vill säga, staten får inte förbjuda någon att öppet säga vad de tycker. En privat arbetsgivare är inte bunden av detta, och kan förbjuda sina anställda att prata med utomstående om arbetsgivarens verksamhet. Inom den privata sektorn är det även tillåtet att ha sekretessklausuler i anställningsavtalet som gör att de anställda inte får yppa något om arbetsgivaren även en tid efter det att anställningen upphört. En privatanställd är dock inte bunden till en sekretessklausul som säger att han eller hon inte får yttra sig om brottslighet på arbetsplatsen eller om allvarliga brott mot arbetsmiljölagen begås.
Som privatanställd måste man därför vara försiktig med hur man uttalar sig om sin arbetsgivare till utomstående. En statusuppdatering på Facebook kan leda till att anställningen sägs upp, för det fall att den anställde skrivit något som allvarligt kan skada arbetsgivaren, eller som innebär att arbetsgivaren inte längre har förtroende för den anställde. Riskerna med internet och sociala medier är att ett uttalande som var menat för en snäv personlig krets snabbt kan spridas långt utanför den krets man själv tänkt sig. Att skriva att ens chef är en slö typ kan vara oförargligt om det sker inför de närmaste vännerna, men genom Twitter eller Facebook kan det nå både kunder och konkurrenter och därmed orsaka en stor skada.
Är man anställd inom offentlig sektor, det vill säga stat, landsting och kommun, är man dock skyddad av yttrandefrihetens regler. Är man anställd exempelvis på en myndighet är man därför fri att tala med journalister och utomstående om sin arbetsgivare och vad som händer på arbetsplatsen, så länge man inte bryter mot vissa av Offentlighets- och sekretesslagens regler till skydd för bland annat privatpersoners personliga förhållanden. Det är därför inte tillåtet för en person anställd inom vården att sprida uppgifter om en enskild persons hälsa eller sexualliv, även om uppgifterna är menade att offentliggöras. Bara Offentlighets- och sekretesslagen kan alltså begränsa en offentliganställds yttrandefrihet. En offentlig arbetsgivare kan inte själv sätta upp regler om hur eller om de anställda får prata med media, och de får inte heller föra in sekretessklausuler i anställningsavtalet utan att ha stöd i offentlighets och sekretesslagen. En offentliganställd kan därför kritisera sin arbetsgivare och avslöja arbetsmetoder och problem för omvärlden utan att riskera att bli uppsagd från sin anställning. En känd sådan ”whistleblower” är undersköterskan Sarah Wägnert som uttalade sig i SVT:s nyhetsprogram om misskötsel av gamla på hennes arbetsplats. Sarahs uttalanden ledde till att en lag, kallad Lex Sarah, instiftades som ger anställda inom äldrevården en skyldighet att rapportera om patienter eller brukare som behandlas illa på något sätt.
Meddelarfriheten
Anställda i offentlig förvaltning och på myndigheter har vidare en s.k. meddelarfrihet som innebär att de kan vara anonyma i kontakterna med media. Om en anställd vill rapportera något till media om exempelvis missförhållanden på arbetsplatsen så är nyhetsredaktionen eller journalisten skyldig att skydda identiteten på källan. Arbetsgivaren å sin sida är förbjuden att ens efterforska vem det är som är källan. Skyddet för offentliganställdas rätt att berätta vad de vet är alltså starkt, och syftar till att alla medborgare ska ha en god insyn i vad som händer inom statens verksamheter och för att underlätta en debatt i samhället.
Lojalitetsplikten
En anställd inom såväl privat som offentlig sektor måste vara lojal med sin arbetsgivare och utföra sina arbetsuppgifter efter bästa förmåga och se till arbetsgivarens bästa. Den skyldigheten följer av anställningsavtalet även om det inte uttryckligen har sagts eller skrivits ned i avtalet. När det gäller statsanställda kommer denna plikt att alltid se till arbetsgivarens bästa i konflikt med friheten att säga vad man vill. Yttrandefriheten väger dock tyngst, och det är fritt fram för en anställd hos exempelvis polisen att gå ut i media och kritisera sin arbetsgivare även om detta kan medföra nackdelar för arbetsgivaren. Gör en privatanställd person samma sak kan detta innebära ett brott mot lojalitetsplikten och medföra att arbetsgivaren inte längre känner förtroende för den anställde.
Advokat Stefan Flemström